Man ska ju stå där lite lagom cool vid pingisbordet och bolla fram idéer. Helst många. Helst tossiga. Iförd kundhatt, genusbrillor och i målgruppens skor. En outfit som efter hand matchas med en kvävande ångestpolo som tycks krympa lite för varje misslyckad serve. Bollarna flyger, det finns ingen som tar emot dem på andra sidan. De går snett och reglerna är helt glömda. Omgivningens välvilliga huvudvridningar som följt bollens väg fram och åter är nu missnöjda skakningar när bollen vilar tryggt i nätet. Frustrationen växer och outfiten kompletteras med silkesvantar och mjuk sko så att man kan tassa runt deadlines och förväntningar.

Under våren har det skrivits en hel del i branschmedia om hur man skapar kreativa arbetskulturer. De goda råden har varit många och nästan inga av dem har innefattat kontoret eller kontorstider. Däremot parkbänkar och häng med inre fyraåringar. Kön på Ica ska tydligen också vara en bra arbetsmiljö. Men jag har upptäckt att det är svårt att klistra idébesprutade post-its på både Ica och i Humlan. Min inre fyraåring är tyvärr inget underbarn och hen har superkort koncentrationsförmåga och är kass på pingis.

Att byta perspektiv verkar var det som alla är överens om funkar. Så ska vi testa det? Byta perspektiv och tänka innanför boxen. En box skapad av struktur, brief, lite förhållningsregler och faktiskt begränsningar. Sitta där i boxen och träget nöta en idé för att testa potentialen. Går den att konceptualisera? Kapitalisera? Och är det rätt utifrån förutsättningarna? Kan det vara svaret på hur man skapar en arbetsplats där kreativiteten sitter i väggarna? Att bygga en box med kreativa väggar som håller ihop studsande bolltankar och smashing idéer. Där allt kan studsa åt alla håll och upp och ner istället för bara fram och tillbaka. Så kanske vi alla slipper gå från jobbet när vi ska jobba. Nu slänger vi ångestpolon, tar på lagtröjan och kör rund-sqaush och låter idéerna studsa fritt inom boxen.

Johan Lundin
johan.lundin@minnesota.se